Det här med inspiration

Min syster skrev på sin blogg att hon kanske har ändrat sig när det gäller att bli fotograf för att inspirationen tog slut. Nu bör man nog inte ta detta så allvarligt då min syster precis som jag är lika ombytbar som det svenska vädret. Men detta påstående väckte en tanke i mig angående det här med just inspiration.

Förr trodde jag att alla idéer alltid kom som en blixt från en klar himmel. Att man skulle få någon sorts himmelsk förnimmelse som blev en bra idé. Där man fick alla riktlinjer till att göra något fantastiskt.

Visst, vissa kanske har det så och ibland kanske man får en sån där snilleblixt. Men ska man sitta och vänta på dem så får man förmodligen vänta ett bra tag. För hemligheten med att komma på bra idéer är att öva sitt kreativa sinne genom att utsätta sig för kreativa miljöer, upplevelser osv.

Man kan jämföra det lite med att träna. Om man går regelbundet så blir man starkare och uthålligare. Om man slutar så blir konditionen sämre och musklerna växer inte.
Om man hela tiden gör kreativa saker så tränar man upp sitt kreativa tänkande. Om man slutar så slutar idéerna att komma. Men precis som med träning så är det viktigt att man faktiskt tar ledigt ibland för att få bästa möjliga resultat.

I och med skolan så tränar jag på mitt kreativa tänkande varje dag genom att jag dagligen utsätts för situationer där jag måste använda min högra hjärnhalva. Och jag har aldrig vart så kreativ som jag är nu, nu är det bara tiden som fattas mig.

Men man behöver inte gå en kreativ utbildning för att träna upp sitt kreativa tänkande. Ibland kan jag finna inspiration i de mest banala ting, som ett vackert höstlöv på en grusväg, en katt på en äng, en solnedgång bakom husknuten eller i en röd mössa på personen framför mig på bussen. Så för att säga det på ett väldigt new-ageigt sätt: Det gäller bara att öppna sina sinnen och släppa in intrycken runt om.