Why be sad? Draw a clown instead.

Glöm det jag sa igår. Efter det arga inlägget (som jag inte fick någon respons på) satte jag mig ner och tecknade igen arg som ett bi på mig själv och just då på hela välden som gett alla andra talang och inte mig. Ja jag vet det var fånigt. Inte för att jag missunnar någon annan sin talang. Verkligen inte. Det är något att vara stolt över. Och jag glädjs åt deras framgångar:)

Detta är resultatet:

Jag vet att det ser kladdigt ut, jag är inte klar. Okej clowner känns väldigt 80-tal men men.. Jag försökte mig på att rita ett porträtt inspirerad av en bild på deviantart men jag gillar inte porträtt. Varför rita porträtt när det finns kameror. Jag tycker nästan det är ett hån mot fantasin. När möjligheterna är outgrundliga. När man kan måla fram rekvisita och detaljer utan kostnad. När pennan är verktyget och ingenting kan stoppa den när fantasin flödar. Det är nästan som poesi.