Det här med märkeskläder

I måndags läste jag en intervju med Karin Winter som leder det nya programmet Hype på svt. Jag tyckte det var så lustigt att dessa modegurus alltid tar upp att man ska vara egen, personlig och annorlunda. Sen räknar de upp alla sina favoritmärken som såklart är dyra märken som Valentino, Hermés och Chanel. Kalla min dum, men jag förstår inte? För det första är det himlans dyrt, visst det är säkert kvalitativt men vi vanliga Svenssons som inte har råd med det, som handlar billigt och verkligen inte kan köpa något från gucci bara för att det är det senaste it-plagget, kan inte vi vara personliga på riktigt? Kan man bara vara det i en kappa från Valentino eller med antika smycken från Chanel? Jag kan verkligen inte identifiera mig med folk som Winter.

Inget ont om Karin Winter. Hon är säkert jätte bra på det hon gör. Dessutom är hon hur söt som helst. Jag är bara så trött på denna märkeshets. Om jag mot all förmodan någon gång skulle få råd med ett av dessa plagg skulle jag förmodligen göra av med ett halvårs månadslön och sen inte kunna unna mig något annat på en bra tid. Och jag som tröttnar så snabbt på kläder. Visst fascineras jag som alla andra av Balmains modevisningar, Chanels historia och Jimmy Choos fantastiska skor (och kollektionen som snart kommer till h&m). Men jag gör det på avstånd. Jag håller mig till stadsmissionen, myrorna och reasektionerna. Och fortsätter snällt att använda skor från skopunkten istället för Louboutin, väskor från stadsmissionen istället för Mulberry, kappor från h&m istället för Valentino.

Jag tycker att många av de billiga varuhusen faktiskt får in liknande kläder, kopior kanske man kan kalla det. Som de ursnygga rip offen på Balmains i somras (som jag själv äger ett par av). Och jag älskar verkligen alla dessa inspirerande modebilder med alla dessa vackra kläder. Fast jag vill faktiskt inte ha dem. Jag skulle se ut som när man var liten och testade mammas röda läppstift och för stora högklackade skor. Helt fel med andra ord. Jag trivs bäst i billiga kläder som för mig faktiskt också kan ha personlighet:) Dessutom gör de inte ett stort hål i min plånbok och jag har råd med mat i kylskåpet.

Men jag måste faktiskt erkänna att jag snart kommer att köpa ett par äkta Uggs (fast de räknas nog inte till de finare märkena). Just för kvalitén och för att mina fossingar kräver värme under de kallare månaderna. Så det kanske är därför folk köper dyra kläder. För kvalitén? För själv tycker jag faktiskt att man kan hitta något lika snyggt inne på h&m som något som kommer från de stora modehusen. Jag kan dock hålla med om att märkeskläder kan vara väldigt speciella. Som konstverk. Men egentligen är alla kläder man gör med kärlek, som det man designar själv ett konstverk. För en sömmerska är symaskinen hennes pensel. Och ni vet ju alla att jag gillar konst i alla dess former (utom performance och konstiga installationer som ingen förstår sig på).

Nåväl jag kommer nog aldrig att bli klok på märkeskläder. Kanske behöver jag en bättre månadslön för att förstå? Jag kommer alltid att känna mig som ett ufo inne på NK.

Vad tycker ni om märken?