Shoppaholic?

Ibland undrar jag om jag shoppar för mycket? Iofs är jag inte lika galen som tjejen i en shoppaholics bekännelser, eller vad den nu heter:) Jag skulle aldrig skuldsätta mig för ett par skor eller inte betala hyran för att jag hittat en jacka "jag bara måste ha". Så egentligen kanske jag inte är så illa ute? Jag brukar tänka efter länge och väl när det är något över 500 kr. Som uggsen jag köpte igår. Visst sved det i plånboken men jag har funderat på dem sedan vintern började och som det ser ut nu lär den ju hålla i sig ett tag till. Gör ni också så, hittar på ursäkter för att handla? Kanske alla gör det.

Nu är det även så att jag jobbar i ett köpcentrum. Jag brukar kalla vägen till och från jobbet för "frestelsens väg" och tänka "titta framåt, titta framåt, nej inget h&m, åhléns, gina tricot, din sko, scorette, glitter, bianco osv. idag" oftast lyckas jag men ibland hittar jag saker jag "bara måste ha" och de får snällt följa med en fattigare men gladare Christine hem.

I Sthlm hade jag en massa secondhand i närheten där jag bodde så då shoppade jag säkert bara för en tusenlapp i månaden om ens det och jag älskade det. Att shoppa seconhand är mer än bara handlandet. Man går runt, pillar på saker, funderar om detta är ett plagg man kan sy om, sy in, sy ihop med något annat. Ibland hittar man 100 saker, ibland ingenting. Jag kan sakna det. För att bara gå in på tex. Gina och plocka ett plagg är ingen sport. Dessutom är det dyrt. Haha, för snåla mig. Åh jag tror jag har secondhand abstinens nu!

Hur ser ni på det här med shopping? Vad är en shoppaholic för er?
Shoppar ni mycket?